Lightyliving

Live now when you are alive

Medeltida historia i novellform

Det här skrev jag i Svenska B på Kom-Vux närjag läste in gymnasiekompetensen 2002. En ramberättelse och fick MVG på den.

Första lektionen i Medeltida litteraturhistoria

Det var inte utan än att jag kände viss oro inför mötet med den klass jag skulle ha i svenska A på KomVux för första gången. Den ordinarie läraren hade blivit sjuk och jag hade informerats om att jag skulle introducera Medeltidens litteraturhistoria för eleverna. Som tur var fanns en hel del böcker att tillgå, som jag kunde hänvisa eleverna till för att fördjupa sig i ämnet, eftersom lektionstiden knappast skulle räcka till mer än en snabb genomgång.

Jag hade varit i god tid på skolan och informerat mig om vilka hjälpmedel som fanns.
En efter en dök eleverna upp i klassrummet och när klockan var 12.30 kunde vi börja. Efter att jag talat om vem jag var och varför jag stod där och inte den ordinarie läraren, fick var och en av eleverna presentera sig. Det var en blandad kompott av unga och äldre med olika bakgrund till varför de studerade på KomVux. De flesta ville läsa upp sina betyg från gymnasiet så jag förstod att deras ambitionsnivå var ganska hög.

Allas ansikten vände sig mot mig när jag frågade eleverna om de visste något om Medeltiden. Vad tänkte de på när de hörde ordet?
– Riddare, pest och kolera, sa en kvinna som hette Britt. Några fnissande hördes.
– Häxbränning, sa en annan elev.
– Dante, sa en kvinna som hette Gunilla.
– Vad ni vet mycket! sa jag. Vet ni när Medeltiden började?

När ingen svarade började jag berätta lite fakta om tidpunkterna för de olika medeltida epokerna.

– Vad vi vet idag om Medeltiden är att den började omkring 500 e Kr och delas in i tre perioder. Den första delen kallas ”äldre medeltiden” och pågick mellan 500 e Kr till omkring år 1000. Då skrevs mest religiös litteratur.

 Den andra delen kallas ”högmedeltid” och pågick fram till 1250 e Kr. Det var då riddardiktningen tog form. Även den Nordiska medeltidens pågick under den tiden.

Den sista delen kallas ”senmedeltid” och pågick fram till Renässansen omkring 1500 e Kr. För svensk del finns inte så mycket litterärt att hämta från den här tid förutom de svenska landskapslagarna som innehöll lagtexter om hur man skulle döma för de olika brott som begicks. De skapades allt efter som brotten begicks och var mycket precisa i sin utformning. Idag har vi mer generella lagtexter som ger mer utrymme för domstolar att bedöma olika brott.

-Men för att återgå till när det började, så undrar jag om ni har någon aning om varför den här tiden började kallas Medeltid och inte Antiken? Jag studerade eleverna medan jag väntade på ett svar, och noterade att några stirrade i sina anteckningsböcker, andra såg ut att tänka febrilt och så svarade en kille som hette Tomas med en suck:
– Det var väl nåt krig?
– Det har du alldeles rätt i, sa jag, och kan du gissa vilka som krigade?
– Njae, kanske romarna eller nåt kristet, typ?
– Precis, sa jag. Ni läste väl om Antiken förut? Då vet ni också att romarna härskade över stora områden i Europa. Deras rike föll i mitten på 400-talet och de kristna krigade mot muslimer.
– Men gudars skymning, sa en tjej som hette Gunilla upprört. Muslimer och kristna håller ju på och krigar än i dag!? Har man inte lärt sig nåt sen Medeltiden?
– Det var en träffande synpunkt, sa jag. Vi kommer att se flera saker här under lektionens gång, som visar hur det var då och hur det är nu. Nästa lektion ska vi ha diskussioner om det.

Kyrkan var den dominerande faktorn under den äldre medeltiden och dess makt var stor, både ekonomiskt och politiskt. Det som skrevs var av religiös natur. Klostren utbildade munkar och de första som man kan kalla skolor och bibliotek inrättades. Litteratur översattes och det skapades s k legender. Legend är ordet för ”det som bör läsas” och många sagor och traditioner härstammar faktiskt från Orienten. Helgonkulturen spelade en stor roll och striden mellan ljus och mörker var det som dominerade. T ex legenden om ” Sankt Göran och draken”. Böckerna var väldigt stora och dyrbara eftersom de handskrevs på papyrusblad och pärmar gjordes av trä.

Jag fortsatte att berätta om hur den äldre medeltidens religiösa tid övergick till högmedeltidens riddardiktning och feodalsamhälle som började ta form och hade sin glansperiod in på 1100-talet. Kyrkans makt hade ju varit väldigt stor och kyrkan ägde 1/3 av jorden. Kungen började tilldela adeln mark för att i gengäld få krigare och trogna soldater. De kallades för vasaller och hade under sig även undervasaller och längst ner på skalan fanns de livegna trälarna. Det var ett så kallat pyramidsamhälle.

– Tycker ni att ni känner igen nåt av det här i dagens samhälle? frågade jag.
– Ja, det kan jag nog tycka, sa Tomas. Även om vi inte är riddare så är vi ju i alla fall trälar som ska göra nytta för de som är högre upp. Idag kan man ju kalla kungen för ”marknaden” istället. Den bestämmer hur mycket vi ska få att leva för och vad vi ska göra.
– Det låter rimligt, sa jag, men vi har det nog i alla fall bättre nu än på medeltiden eftersom vi har möjlighet att välja på ett annat sätt än de hade då. T ex ni kan ju studera och förbättra era möjligheter för ett kommande arbetsliv. Det kunde inte trälarna och de fick heller inte lära sig läsa eller skriva.
– Det är sant, replikerade Tomas

Vi gick vidare i ämnet riddardiktning och vilken betydelse den hade för riddarna. Eftersom de flesta inte var läskunniga var riddardiktningen ett bra sätt att lära ut vett och etikett samt moral. Jag berättade om hur den var indelad i olika genrer. T ex den berättande hjältedikten, som Rolandssången, där greve Roland blir förrådd av en släkting under korståg vid Pyreneerna och både Roland och hans trupp dödas i ett bakhåll. Han hyllas än idag för sitt hjältemod och för att han vägrade svika kungen, Gud och sitt land det ”ljuva Frankrike”.

Sen har vi sånger som framfördes som trubadurlyrik. I borgarna uppträdde kringresande poeter. Sångerna handlade oftast om omöjlig kärlek och alla ingredienser som där hör till, t ex stormande känslor, längtan och en beundran till kvinnan som vanligen var gift och fick dyrkas på avstånd.

Riddarromanerna var en stor del av litteraturen. De skulle innehålla höviskhet, tapperhet, stora strider, lojalitetskonflikt. En som är väldigt känd är ”Tristan och Isolde” (Speglingar) och var från början muntligt berättad.

Den handlar om två som blev förälskade för att de druckit en kärleksdryck av misstag. De kan inte sluta älska varandra och begår därför det värsta brottet, det att svika kungen eftersom Isolde är bortlovad till kung Marc och Tristan är anställd hos kungen och även systerson till honom. I den finns de flesta av inslagen som skulle vara i en riddarroman. Att svika sin kung och Gud var det värsta man kunde göra i det feodala samhället och brukade bestraffas med döden eller förvisning från landet.

– Jaha, sa Gunilla. Där se man. Nu för tiden kan man ju flytta in och ut i stugorna hur som helst och byta fruar med varandra. Det är inget tal om någon kung eller Gud.
– Nej, men på den tiden var det ett stort brott, sa jag. Det är det nog idag också men man talar nog mer om svek mot andra människor.
– Ja, det är klart, sa Gunilla och såg konfunderad ut.

I Norden var det mest de isländska sagorna som satte prägel på litteraturen och efter landnamtiden ( tagande av land) på Island infördes kristendomen år 1000 e Kr. Det gjordes att gudasagor och släktkrönikor började skrivas ned av munkarna eftersom man godtog den gamla kulturens läror trots att man var kristen. Den mest kända är ”Den äldre Eddan” som tros vara från 800-talet. Från att varit muntlig skrevs den nu ned. Kända gudadikter i ”Den äldre Eddan” är ”Völuspa” och ”Havamal”.
En annan Edda som skrevs var av Snorre Sturlasson och den blev en lärobok för skalder och är än idag. För att inte blandas ihop med den ”Poetiska Eddan” , så kallas den för ”Den yngre Eddan”.

På Island var släktskap och tillhörighet viktigt. Även bildning var viktigt för islänningarna och de unga skickades ut på resor runt i Europa för att växa som människor. Asatron med de stora gudarna, t ex Oden och Tor, var djupt rotad och var länge ett komplement till kristendomen för gemene man.

Vidare kan jag berätta att den tid som nu kom heter ”senmedeltid” och feodalsamhället börjar förlora sin makt och övergår i mer borgerligt styre i städerna. Detta sker omkring 1250 e Kr. Handeln börjar blomstra och städerna blir större.

I Europa utvecklades skrivarkonsten och framför allt två författare har fått eftervärlden att beundra skrivarkonsten som fanns på den tiden. Det är Dante Alighieri (1265 – 1321) med sitt verk ”Den gudomliga komedien” och Boccaccio med ”Decamerone”. Verken är helt olika typer. Dantes verk handlar mer om den mänskliga naturens alla våndor med funderingar om livet. Han utformade den i tre delar, varav varje del innehåller 33 sånger förutom den sista som har 34 stycken.

Första delen heter ”Inferno” vilket betyder Helvetet, dit alla svikare och syndare kommer. Andra delen heter ”Purgatorio” och betyder Skärselden i vilken man renas och får förlåtelse. Den tredje och sista delen heter ”Paradiso” och betyder Paradiset.

Boccaccios verk ”Decamerone” är mera en novellsamling med en ramberättelse.

– Vet ni vad en ramberättelse är? frågade jag eleverna.

Det hördes riktigt hur det knakade när de funderade och till slut sa en tjej, som hette Kristin, att det var nog en berättelse där man återkom till något, som liksom höll ihop historien?

– Ja, så kan man nog beskriva det, svarade jag. Den handlar ju om tio personer som sitter och berättar varsin historia om dagen i tio dagar. Det blir etthundra historier det, och alla innehöll antingen erotik, otrohet eller bedrägeri av något slag. Boccaccio vågade skriva om ”smarta” tjänare som i ”Stalldrängen och drottningen” och driva med kyrkan. Det var väldigt ovanligt på den tiden. Ramberättelsen är ju att personerna åker från staden som pestsmittats och sitter i på landet och berättar dessa historier som sen blir novellsamlingen.

– Jag hoppas att ni fått en bild av Medeltiden, så ni förstår vad vi ska syssla med, för nu måste vi avsluta lektionen, sa jag och eleverna började resa sig upp i bänkarna.

– Ja, sa Tomas, det verkar faktiskt inte så dumt . Verkligen intressant att se att man var så smart redan på den tiden, sa han och skrattade.

– Jag håller med dig, svarade jag, och plockade ihop mina saker och gick hem, lättad över att det gått ganska så bra. Nu var det bara för mig att samla ihop material för kommande diskussioner och lektioner

mars 10, 2010 - Posted by | inspiration, Skönhet och Hälsa | , , ,

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: