Onsdag med kyla

Huu..ja, frost igen…men det verkar ev bli lite solsken om inte molnbanken i söder kommer häråt. Verkar som jag bor i ett stråk avklarhet. 🙂

Har sovit gott inatt och i morse pekade vågen på att jag gått ner två kilo…. bara två kvar. Ska börja äta vanlig mat i morgon… och då gå efter viktklubb.se som har en massa bra recept. Känts bra att bryta ätarbeteende och komma igång med det som varit bra. HAr hamnat i den där berömda godisfällan igen och smakat på både det ena och det andra och så blir det som det blir. Men nu så…och på köpet blir jag piggare och får mindre värk. Fattar inte attjag får ont i kroppen så fort jag kommer över 65 kilo…är ju 1.65 lång så det ärju ingen övervikt. Men vanligtvis innan jag fick barn så vägde jag ju under 60 och gjort det hela livet så det är kanske mera normaltillståndet trots allt för min kropp att väga runt 60.  Sen socker är bedrövligt neråttjack för mig. Gott  i stunden men sen mår jag tjyvtjockt. Och då menar jag alltså sånt med rent socker i.  Frukt går bra.

I tidningen i morse stod om att de ska plantera ut blommor i staden nu. Blir fint och känns lite närmare den sköna årstiden. Hoppas att den här enerverande kylan snart är över och temperaturen kryper över 10-strecket. Det gör faktiskt en hel del. Behöver inte var värmebölja men frost..näääe usch!

Idag ska jag skjutsa mor till en byggbutik och hon ska handla en vädringsställning som hon kan ta ut på balkongen. Kanske jag hittar några fina krukor att ställa på trappen? Ska bli kul att åka dit och kolla och få lite inspiration.

Igår kväll stt den ena kattan i ett spinkigt högt träd i en klyka och grannen hade sett henne när han gick till affären och hon satt kvar där när han kom tillbaka så han kom och knackade på så husse fick gå dit och ta ner henne. Antagligen fick hon inte ordentligt tag när hon skulle ner och jag vet inte hur länge hon klamrat sig fast där, men vi hade inte sett till henne på en timme.  Hon såg så ynklig ut och rädd, kanske skatorna varit på henne? Ja kära nån, så de håller på de små liven. Tur att det skranliga trädet ändå höll för husse och de som bodde där i huset var med och bevittnade det hela. Vi var ju tvungna att fråga om det gick bra atthan klättrade upp om det skulle gå sönder. Barnen var så exalterade ochundrade tusen saker. *hehe*

Annars har det varit ganska lugnt och livet rullar på.

Önskar er lycka till med det ni tar er för och att ni får som ni vill!  Må så gott!  *kraam*