Har vilat i solen

Ja, det är sant! När jag kom hem käkade jag mat sen gick jag ut på stora trappen på framsidan och la mig i en trädgårdssoffa som vi ställt där när vi tog in trädgårdsmöblerna. Så himla gött med en stor kudde som stöd och tog av mig strumporna och låg där och slumrade i en timme drygt. Det var riktigt varmt i solen!

Jag hörde ibland ett konstigt gnällande ljud, eller snarare nåt konstigt gnissel. så kom jag på att det var de plåtar som Älsklingen lagt över veden som skydd som fladdrade och gned emot varandra. Lät nästan som en hes skata som satt fast eller nåt!?!?  Skönt att det inte var det i alla fall.  🙂

Förmiddagen gick fort och hade två yogakunder som jag övade in en del övningar med som de nu ska testa i två veckor innan de kommer nästa gång. Bara att andas är väldigt svårt för de flesta tills de får den tiden att verkligen känna efter och vänd auppmärksamheten till kroppen. För man andas oftast för fort för man är stressad i hjärnan och den vill ha andning snabbt för stresshormonerna säger det.

Men om man vänder uppmärksamheten mot kroppen och känner efter när den behöver mera luft blir det mycket lugnare och jämnare andning. När vi behöver andas in startar en sorts andningsreflex som känns väl om man fokuserar. Därför är det bra att vila mellan varje djupt andetag när man andats ut omkring 5 – 10 sekunder för att känna efter när kroppen behöver ett nytt andetag.

Vi fick testa att räkna våra andetag den första kursdagen när vi kom dit. Jag hade nio andetag på en minut. Efter att vi gjort andningsövningar behövde jag bara tre. Och förra gången när vi testade räckte det med ett andetag. Hade precis avslutat andetaget när läraren Göran Boll började räkna minuter. Det skulle jag aldrig kunnat tro om jag inte fått testa det. Kände mig inte alls ansträngd utan bara avslappnad.  Häftigt! Och här går man och kippar efter luft i onödan  *haha*

Andningen är ju det som påverkas av både hur sinne och kroppen mår, och tvärs om kan man påverka sinne och kropp. det skulle man verklige lära ut till våra barn redan från de är små istället för att de blir allt stelare och trånga i bröstkorgen ju äldre de blir. Tänk när man är nyfödd, då andas man perfekt! Underbart att se! Sen börjar vi strama åt oss och det är ju väldigt synd.

Så andas på, djupa lugna andetag, när som helst du kommer på det. Låt bröstkorgen få expandera och ta plats och diafragman få arbeta i lugn och ro. Andas måste man ju ändå så varför inte göra det på bästa sätt??

Ha det nu så bra och var rädda om er.  Må så gott!

*kraam*