Barnatro
Nadja betyder hopp sa mamma
hon nynnade ljusa varmdagar
när armarna höll om livet
man står sig så bra
om kärlek finns
måste moln gunga sagor
leka vackra stjärnfjälls hemligstigar
där darrande såpbubblor blixtrar
av solens sprittande guldstänk
över havsdrakens klippiga drömsömn
vilar hans snälla ögon lovar vind
spelar gräs där molnen ler en evighet
i en flickas tro på hästens vita vingar
seglar fred och prinsar över jorden
för är man nio år ska världen vara så
det andra är aldrig sanning
man behöver bara kramas och
hålla hand
när han bryskt trängde in
dog hennes namn itu
sönder nu och för alltid

Stark. Hemsk men ack så verklig tyvärr.
av: Znogge den november 4, 2009
, kl. 6:29 e m
Ja..det är nog ofattbart vanligare än man tror…. hemskt. Men visst skriver hon helt jättebra? Tycker hon hittar så mycket på vägen i sina dikter…skapar intryck..spänning… känslor..
av: Moniqa den november 4, 2009
, kl. 7:27 e m
Vilken stark dikt! Kändes i magen =/
av: Carina den november 5, 2009
, kl. 8:13 f m
Den beskriver en verklighet för en del som alla de flesta vill blunda för … och gör det.
Och som den beskrivs här … kan man helt enkelt inte blunda längre. Den kryper under skinnet … skoningslöst.
Man kan helt enkelt inte blunda. Starkt!
av: Skatan den november 5, 2009
, kl. 2:22 e m