Viktig information till alla psykiatriker och alla andra anställda inom psykiatrin
Jag sitter inte och talar om för terapeuten att jag funderat hela natten igenom på det smartaste och enklaste sättet att begå självmord, nej det gör jag inte! Jag talar inte om för psykiatrikern att jag dunkar huvudet i väggen varje gång jag kommer hem efter att ha förhörts av henne, nej.
Jag talar inte om att jag inte varit utanför dörren på två veckor för att jag är trött och bara gråter, att det är tomt i kylskåpet, av den mycket enkla anledningen att jag inte kan tala om det, det är det som är det största problemet med mitt handikapp, tala om moment 22, när ni inte förstår, ibland tror vi att ni gör det här med avsikt, på det viset kan vi aldrig komma loss, från er.
Jag talar aldrig om hur jag mår innerst inne, en aspergerhjärna fungerar nämligen så att de känslorna som gör allra ondast de kan man aldrig nå, aldrig ta fram, bara känna.
Det beror inte på oss, utan på hur våra hjärnor är konstruerade.
Detta beror inte heller på graden av autism. Det fungerar på samma vis oavsett om personen i fråga verkar mycket högfungerande.
Det betyder att det är något som vi på intet vis kan påverka själva, hur gärna vi än vill.
Det finns en orsak till att människorna med Asperger syndrom toppar självmordsstatistiken, allt enligt den psykiatriska forskningen.
Vi med Asperger syndrom fungerar så; Att när vi är under stark press så drabbas vi av kaosförvirring eller också kopplas autopiloten på.
Automatiskt. Inte för att vi vill det.
Ni tror att vi kan svara när ni frågar hur vi mår, det kan vi inte, men vi vet att ni förväntar er det, så vi har blivit duktiga på att konstruera standardsvar, ni måste försöka tänka efter, se orsak och verkan.
Vi med autism gör sådant som förväntas av oss, vi har lärt oss den läxan mycket bra, hur skulle vi annars göra, vi fungerar ju inte som er. Nu är det upp till er att lära er den här läxan, bakläxan som ni får av mig, håll till godo!
Carola Zettergren
Om att få diagnosen som vuxen
Vilken stark text. Du har ordets gåva. Och utan att känna dig kan jag ju märka vilken fin människa du är. Förlåt att ”vi” inte förstår alla gånger. Men kanske kan du skriva och förklara, det verkar som om du är duktig på det?
av: Cecilia den november 17, 2009
, kl. 9:07 e m